Förhoppningarna är stora på den uppdaterade deklarationen om en nordisk språkpolitik som nu tas i bruk. Ny teknologi och digitalisering finns med för att stärka de små språken och språkintresset. Men hotet är att speciellt de unga hellre använder engelska.
– Språket spelar en viktig roll i att skapa gemenskap och tillit och stärka identitet, demokrati och delaktighet. Det är idag vi lägger grunden för framtidens nordiska samarbete och språkförståelse.
Statssekreterare Mikaela Nylander från det finländska undervisningsministeriet talade om en språkgemenskap med oanade möjligheter på ett seminarium om nordisk språkpolitik på Hanaholmen i början av april.
Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karen Ellemann. Foto: Hanaholmen
– De nordiska språken utgör en av grundpelarna i vårt samhälle och är med till att definiera vem vi är och vem Norden är. Kulturen och språket är vår viktigaste gemensamma samhällsinfrastruktur, sa för sin del Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karen Ellemann.
Båda talade om deklarationen om nordisk språkpolitik som godkändes för ett år sedan och nu implementeras under det finländska ordförandeskapet.
Flera talare på konferensen var överens om att den nordiska språkgemenskapen är en del av vår resiliens. En orolig värld skapar en ny medvetenhet. Vad är mer tryggt att gå till när det är oroligt, än till vänner och grannar. Våra nordiska grannar står oss närmast, preciserades det. Men då måste vi förstå varandra.
Statssekreterare Mikaela Nylander från undervisningsministeriet talade om det finländska ordförandeskapets utgångspunkt i NMR; hur man ökar intresset för Norden bland ungdomar. Kulturgemenskap, sociala medier och musik kunde vara svaret. Och möjlighet att skapa nätverk och mötesplatser i de nordiska grannländerna och språken.
Mikaela Nylander betonade de många språken i Norden, flera nationella minoritetsspråk och en språklig mångfald tack vare invandring. Språkgemenskapen har en stor betydelse också för integrationen. Därför måste språkpolitiken vara inkluderande och stöttande.
Men konferensen på Hanaholmen handlade också om digitaliseringens möjligheter att stärka de nordiska språken och språkförståelsen.
Räddningen verkar komma via de unga och deras modersmålslärare - och den nordiska språkdeklarationen som samlar verktygen.
En starkare språklig sammanhållning i Norden blir allt viktigare men också mer utmanande, med dagens utmaningar som digitalisering och globalisering konstaterade man på seminariet.
I klartext betyder det ungefär: Hur ska man hålla engelskan i bakgrunden från det nordiska umgänget, speciellt bland de unga. Förmågan att kommunicera på de skandinaviska språken har varit på tillbakagång.
Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karen Ellemann var gott klar över att Danmark och danskarna inte har varit flinkast i klassen när det gäller språkförståelse.
Deklarationen medverkar enligt Ellemann till att göra det synligt för alla att det finns behov av samarbete om att stärka våra språk och vår skandinaviska språkgemenskap.
– Det är riktigt fint att språkdeklarationen är uppdaterad. Men den blir verklighet först när handlingsprogram och aktiviteter genomförs, påpekade Gunvor Kronman, verkställande direktör på det svensk-finländska kulturcentret Hanaholmen utanför Helsingfors.
– De största insatserna måste alltid göras nationellt. Den stora bördan lyfts i nationerna, med hjälp av ministerrådets verktyg och idéer.
Gunvor Kronman, verkställande direktör på det svensk-finländska kulturcentret Hanaholmen. Foto: Hanaholmen
Kronman pekade på utvecklingskedjan som inte är smickrande. Det har varit en successiv bantning av insatser över flera årtionden.
Hon hörde till den första generationen nordjobbare och nordplussare. Då sågs sommarjobb och studier i övriga Norden som en lysande ide. Men nu sjunker mobiliteten.
Under språkundervisningens guldålder läste man fem språk i skolan. Också här vill man banta och skära ner. Samtidigt dras de nordiska lektoraten in, ett efter ett, beklagade Gunvor Kronman.
Hon hoppades att språkdeklarationen blir en väckarklocka för att vända utvecklingen, med stora insatser till exempel i lärarutbildningen.
Ett faktum enligt Kronman, och kanske ett problem, är att finländarna och islänningarna måste arbeta hårdare för att uppfylla ett löfte i språkdeklarationen, nämligen att alla talar eller åtminstone förstår ett annat skandinaviskt språk än det egna.
Norden är en flerspråkig region där alla språk betraktas som likvärdiga, även om alla inte har samma roll, konstaterar deklarationen. Det är unikt i världen att man på det sättet förstärker ett samarbete med likartade språk, konstaterade Karen Ellemann.
Dels har man de statsbärande språken, dels minoritetsspråken - och sedan alla nya invandrarspråk. Och så det språk alla förutsätts kunna, engelskan. Det verkar hota den nordiska språkgemenskapen mest.
– Om vi inte uppmärksammar och insisterar här, så är jag allvarligt rädd för att vi kan sluta tro på en språkförståelse. Då kan vi inte längre tala om nabospråk som inbördes förståeliga, utan de blir faktiskt främmande språk.
Det finns massor av positiva följdverkningar med att man blir starkare på nabospråken enligt Karen Ellemann.
En viktig aktör är Föreningarna Norden som har skapat undervisningsprogrammet Norden i Skolan. Det är bra program som är tillgängliga och användbara för grannspråksförståelse och kulturförståelse. På det sättet behöver lärarna inte uppfinna den djupa tallriken på nytt - redskapen finns redan där, sa Karen Ellemann.
Vi får inte missa den helt unika möjligheten att prata på vårt eget skandinaviska språk, säger Karen Ellemann.
– Om vi alltid tar till ett språk som inte hör naturligt hemma i Norden, när vi slår över i engelska, så riskerar vi snart kunskapen och intresset för våra grannar.
Undertegning av nordisk språkdeklarasjon. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet
Därmed mister vi otroligt många andra saker. Exempelvis att det är helt naturligt att etablera företag på tvärs av våra gränser, söka jobb, ta studier i övriga Norden.
Karen Ellemann tog sig själv och sin danska som exempel.
– Jag talar ju långsamt och mycket tydligt. Ändå finns det en del nordbor som försöker tala engelska med mig.
Då blir jag förbannad - verkligen. Jag smiler lite och säger: Om jag nu talar långsamt och tydligt. Tror du inte du kan förstå vad jag säger? Och jo, kanske. Då går det, förklarade Karen Ellemann.
Hon vill verkligen insistera på det gemensamma språket. Det kräver en vilja till att samarbeta. Där kommer Karen Ellemann in på samarbetet mellan de nationella språknämnderna och terminologisamarbetet som också nämns i deklarationen och arbetsplanen.
Nya uttryck och nya fenomen måste bli förståeliga på den andra sidan av språkgränsen.
– Jag är faktiskt inspirerad av hur några av de nordiska språken är långt bättre till att finna nordiska översättelser till engelska ord. Det kan hjälpa oss om vi verkligen samarbetar om det här, säger Elleman och tar ett konkret exempel: Varför heter det bæredygtig (på dansk) eller bærekraftig (norsk)? Och hållbar på svenska!
Varför blir vi inte lite bättre på det här? Ellemanns uppmaning till dem som arbetar med terminologierna: Bli eniga! Insistera på att bli eniga!
Det är samarbete och det är svårt, erkände hon. Men världen förändrar sig så snabbt och det är en stor styrka att vi blir eniga om förståelsen av nya ord.
Ett annat begrepp man inte har enats om gäller artificiell intelligens, som på danska heter kunstig intelligens - ett begrepp som låter konstigt i svenska öron, påpekade Karen Ellemann.
Den tidigare nordiska språkdeklarationen blev godkänd år 2006. Det är ju inte så länge sedan, konstaterade Karen Ellemann.
Men språkteknologi var inte i samma läge då som idag. Digitaliseringen var inte en självklar del av vår vardag. Ingen talade om kunstig intelligens. Nu gör vi det, men med olika ord och beteckningar.
Frågan på konferensen på Hanaholmen var om digitalisering kan rädda nordisk språkförståelse. Det gavs inga svar, men några konkreta exempel.
Projektet Språkboost är en avgiftsfri webbplats för alla som vill lära sig svenska och finska och deras lärare. Det finländska Undervisnings- och kulturministeriet har finansierat produktionen av denna informationsplattform och materialbank för språkinlärning.
Borealium presenterades som ett hjälpmedel och verktyg för små, nordiska språk, med t.ex. en mobilapp för ett samiskt tangentbord. Det är gjort vid Norges arktiske universitet med nordisk finansiering.
Ett tredje projekt som presenterades var Atlantbib Det är ett skolprojekt för Norden, Baltikum och Sydslesvig, med digitala faktaböcker producerade av elever och lärare, finansierat med stöd från Nordplus.
Att förstå varandra utan att behöva ta till engelska är en viktig del av den nordiska gemenskapen. Foto: norden.org
Målet för deklarationen är en långsiktig och effektiv språkpolitik där Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande.
De samhällsbärande språken ska också förbli samhällsbärande, och kunna fortsätta användas som vetenskapliga språk.
Det nordiska samarbetet ska även i framtiden bedrivas på de skandinaviska språken, dvs. danska, norska och svenska.
Alla språk som hör hemma i Norden ska leva vidare och utvecklas, också i en tid av digitalisering med artificiell intelligens, internationalisering och migration.
Alla nordbor ska kunna tala, förstå, läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande där de bor. De ska kunna kommunicera på minst ett skandinaviskt språk och ha kunskaper i de andra skandinaviska språken, för att delta i den nordiska språkgemenskapen.
Samhällsbärande språk
Skandinaviska: svenska, danska, norska (bokmål och nynorska)
Övriga: finska, isländska, färöiska
Urfolksspråk: grönländska, de samiska språken
Nationella minoritetsspråk
Sverige: Meänkieli, finska, jiddisch, romani chib, samiska (nordsamiska, lulesamiska, pitesamiska, umesamiska och sydsamiska)
Finland: samiska (enaresamiska, nordsamiska och skoltsamiska), Dessutom talas sedan länge karelska och romani
Norge: Samiska (nordsamiska, sydsamiska, lulesamiska), kvänska, romanes, romani
Danmark: Tyska (och i Tyskland är danskan ett av de officiella minoritetsspråken)
Teckenspråk
Alla länder i Norden har ett eget teckenspråk med officiell status.
I Finland är både finskt och finlandssvenskt teckenspråk tryggade i lag.
Danskt teckenspråk har mycket gemensamt med de grönländska och färöiska teckenspråken.